onsdag 27 oktober 2010

Nätet är inte längre så skrämmande

O, vad jag blev nervös när jag såg alla andras redovisningar i onsdags!
Själv, skulle jag redovisa min korta startknapp på torsdagen.
Det gick i alla fall bra, och jag kunde lättad köra hem till Gävle
i sen men vacker höstsol.

Idag har jag lyssnat till Elza Dunkels föreläsning som hon höll
för lärarförbundet i Klarasalen i Stochholm. Det blev ett långt
(2h17min), men givande pass.
Hon sa bl.a. att vi vuxna och barnen/ungdomarna inte ser
samma saker och inte ser på samma sätt när vi är ute på nätet.
Därför måste vi fråga och ta del av de ungas tänkande innan
vi kan ”döma” vad som är passande och inte passande för
 dem att ta del av där ute.
Allt annat har vi hjälpt våra barn och unga med här i livet, men
datorn och internet har de fått lära sig själva att hantera.
Som tur är har de hittat många bra strategier för att klara sig.

Elza Dunkels sa att det viktigaste för lärare är inte att gå
utbildningar, utan att använda datorn och elevernas
 kunnande i undervisningen. En lärare i publiken tyckte
 att det var pinsamt när eleverna kunde mer än hon.
Elza Dunkels menade dock att det var något hon fick
 arbeta bort.

Det har kommit ut en ny rapport från Medierådet. Den heter
 Småungar och Medier. Den är unik, eftersom den beskriver
medieanvändningen hos så små barn som 2 år och upp till
 9 års ålder.
2000 föräldrar har svarat på frågorna, där det bl.a. framkommer
 att 43% av 2-åringarna har använt dator och att spel är den
 vanligaste aktiviteten.
Det här lät så spännande, så jag har nu beställt hem rapporten.
Bolibompa.se är den mest besökta sajten (30% av 2-9åringarna).
Barnen besöker ofta spela.se som har gratis onlinespel, och
youtube.com. Här tittar de på korta videoklipp.

Ju mer jag är ute på nätet, ju mindre rädd känner jag mig. Nu
vågar jag öppna, prova och ta hem program.
Min oro för våra barn blir också mindre. Det här är som
när man ska låta sina barn fara in till centrum själva på kvällar
 eller låta dem rida ut i skogen när det finns björn i området.
Jag kommer ihåg när videon gjorde sitt intåg. Vi fick en
föreläsning av Paul E. Nyström om hur farligt det skulle bli.
 Vi vuxna skulle inte kunna kontrollera vad barnen hyrde i
 videobutiken och sedan såg på.
Allt nytt oroar oss ”okunniga” vuxna.

onsdag 13 oktober 2010

Svår uppgift - svårt val


Har nu våndats i flera timmar över vad min
 startknapp ska handla om och hur den ska
 se ut.
Till slut bestämde jag mig för mobbning/kränkning.

Friends sidor om mobbning är jättebra. Där tar
 de upp vad mobbning är, hur den kan förebyggas
och vanliga frågor. De har också bra filmsnuttar.

Försäkringsbolaget IF har gjort en undersökning,
 där det visar sig att var 4: e flicka blivit mobbad på
nätet. Så illa trodde jag inte att det var.

Efter ett tag hamnade jag på Utbildningsradion
och såg en föreläsning om Unga och Internet.
Bild för programmet UR Samtiden - Ses offline? : Unga och Internet UR Samtiden - Ses offline? : Unga och Internet

 Filmen är av dålig kvalitet, men föreläsningen
 är mycket bra.
Här berättar Johnny Lindqvist vad som känne-
tecknar ungdomar idag.
Ett par citat:
”En ständigt uppkopplad generation.”
”Du måste förstå dem, för att nå dem.”

Han talar också om digitalt infödda och
digitala turister. (Jag tillhör naturligtvis den senare
kategorin. ) Lyssna på honom! Det tar ca en timme.
Nu måste jag ägna mig åt "startknappen".


torsdag 7 oktober 2010

YTTERLIGARE EN BRA DAG

Igår gjorde vi ett litet bildspel med hjälp av Photostory.
Det var jätteroligt. Vi använde tre bilder, bakgrundsmusik,
text och skulle sätta till eget tal.
Tiden gick så fort, så jag han inte göra klart.
Alltihop sparades på datorn i datasalen. Där låg även
fotot från förra uppgiften.
Väl hemma försökte jag nå mina alster, men misslyckades.
Idag testade jag olika teorier, och lyckades kopiera över
 alltihop till min studentmail.
På hemvägen från Uppsala for jag in till "Classe" (Clas Ohlson)
 och köpte ett head-set.
Nu var det spännande! Skulle jag lyckas ta hem bilderna
 och bakgrundsmusiken? Yes!!
Jag laddade ner Photostory och plockade fram head-setet.
Krångel med mikrofonen. Sjutton också!
Plötsligt kunde jag läsa in texten och sedan titta och lyssna
på hela sekvensen (30 sek).  Fantastiskt!
Var tvungen att sätta sambon framför datorn och spelade
upp skapelsen för honom.
Han var inte lika entusiastisk som jag. Undrar varför?
Jag känner mig i alla fall nöjd med dagen.